Utsvulten och på väg att tyna bort var jag som vanligt ovan vid middag vid 9-tiden på kvällen. Ögat var hungrigare än magen och en blandad chark- och osttallrik slank ner i väntan på huvudrätten. Mätt på denna tvekade jag ändå inte att hugga in på menyns flaggskepp: Mille Feuilles.
Normalt sett är det namnet på en fransk tårta/bakelse, Mille Feuilles betyder "tusen blad" och det påminner om wienerbröd i konsistensen - därav namnet. Den här rätten var dock en rejäl bit oxfilé, stekt lätt runt om, rejält saltad och pepprad och sedan skuren i - just det - tusen skivor. Köttbiten höll ihop men skivorna var så tunna att man nästan kunde se igenom dem. En efter en pillade man loss dem och åt de ljuvligt möra och röda skivorna till endiven, potatisen och svampsåsen. Köttet var helt rött inuti och det påminde nästan om råbiff i mittendelen.
Underbart gott! Till detta dracks det St Joseph, ett vin Syrah (vem bryr sig i Frankrike?) från Rhone-regionen. Inget lättdrucket vin man häller i sig utan ett stabilt matstöd till. Som vanligt, i Frankrike.
Det är för mig en gåta hur kocken kunde skära köttet så tunt och han hävdade att det var med laser. Jag är fortfarande tveksam men... kanske det går?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar